Google översättning:

Likt en tangos yviga danssteg tog man ut svängarna i gamla Hagalund. Husen sträckte sig mot skyn i slottsliknande torn och tinnar, de tänjde ut sig mot grannens tomt och de tog ett snedsteg resulterande i den ena lillstugan eller ved bon efter den andra. Snickarglädjen lyste och glänste liksom pelargonian och spetsgardinen bakom rutan. Historien om kåkstaden Hagalunds uppgång och fall är skriven av många, men skall här ändå helt kort berättas som bakgrund till de blå höghusens tillkomst på 70-talet.

Stora Frösunda – stamfastighet till Hagalund

Uppe på berget låg ett enda torp, Båtsmanstorpet, fram till 1889, då ett febrilt egnahemsbyggande satte fart. Den nyblivne ägaren till Stora Frösunda gård, Johan Albert Amundson, kapten och sedermera överste i Väg- och vattenbyggnadskåren, lät då avstycka och försälja tomter i det kuperade skogsområdet. Den första avstyckningsplanen för ”Nya Hagalund” med 130 tomter tillskrivs Amundson och tomtexploatören Charles J. Smith, en svensk-amerikan med brokigt förflutet som varit med om att försälja tomter i exempelvis också Sundbyberg. Planen ritades med kvarter och tomter i rutmönster på ömse sidor om den gamla landsvägen mellan Uppsalavägen och Sundbyberg, som slingrade sig genom samhället. Vägen döptes sedan till Hagalundsvägen.

Hagalund – överexploaterat samhälle ända från början

Vid den här tiden var Solna en landskommun som inte behövde följa den byggnadsstadga av år 1874 som var utfärdad för landets städer. Hagalund blev heller inte municipalsamhälle förrän 1899 med de förpliktelser detta medförde. Därför kunde säljaren lättsinnigt lova Nya Hagalunds tomtinnehavare full frihet i byggandet. Enda restriktionen var att huset skulle stå 4,5 m från tomtgränsen mot gatan, men mot närmaste grannen i kvarteret gick det bra att bygga ända fram till tomtgränsen, om man avslutade med en brandmur. Men skulle grannen bygga vidare mot gårdshuset? Så skedde inte alltid, därför kom Hagalund att kallas ”de halva husens stad” (se det bevarade exemplet: Sadelmakare Öbergs hus i gamla Hagalund).

Redan i försäljningsbroschyren till egnahemsspekulanterna framhölls fördelarna att bygga i Nya Hagalund mot i Stockholm. Man kunde bygga 2-3 hus på samma tomt och de fick byggas i trä med papptak, i stället för som i Stockholm stenhus med plåttak. Tomterna var på 10 000 kvadratfot (=929 m²) och kostade ca 1 000 kronor. Det var mycket pengar för de hantverkare och småföretagare som sökte sig hit ut. Man byggde därför husen så pass stora, gärna i 2-3 våningar, att det fanns plats för några hyresgäster också.

En jämförelse kan göras med Stocksund. Där såldes också egnahemstomter vid samma tid, billigare än i Hagalund, men med betydligt fler restriktioner beträffande exploateringen.Det var inte konstigt att en fattig arbetare föredrog Hagalund. Dessutom – man var sin egen arkitekt.

Under 1890-talet rådde stor trångboddhet i Stockholms hyreskaserner. Landsortsbor lockades till storstaden och den sociala misären i arbetarkvarteren blev ett svårlöst problem. Möjligheten att flytta utanför stenstaden till förorter på gångavstånd, som t ex Hagalund, togs tacksamt emot. Hyresrum och smålägenheter i träkåkarna fylldes snabbt av arbetare och egendomslösa. Detta förde också med sig att en viss del av Stockholms socialt missanpassade flyttade hit ut. Hagalund fick dåligt rykte i motsats till det tidiga- re nämnda Stocksund, som redan genom byggnadsstadgarnas innehåll valt en burgnare och solidare egnahems byggare.

Byggnadsordningar och stadsplaner

Vid sekelskiftet 1900 valde det nybildade municipalsamhället en byggnadsnämnd, som passande bestod av fyra snickare, vilka såg till att Hagalund fick sin första byggnadsordning. En regleringsplan godkändes 1907, och ytterligare regler från överintendentämbetet 1915 tvingade så Hagalunds byggande till fastare former. Från och med 1910-talet byggdes även 3-4-våningars hyreshus, vilka låg insprängda bland trähusen.

Det upprättades också en tidig stadsplan, 1922, som föreslog förtätad, sammanhäng- ande bebyggelse. Planarbetet hade utförts i samarbete med länsarkitekten Nils A. Blanck, men planen förverkligades aldrig.

Hagalund utvidgas

Samhället kallades för ”Nya Hagalund” ända till 1926, då Brahelund, Vasalund och Stora Frösunda införlivades med municipalsamhället Hagalund. Rudviken började att bebyggas 1928. Denna inkorporering skedde enligt 1930 års stadsplan, utarbetad av arkitekten Arvid Stille. Brahelunds och Vasalunds stabila, välbyggda bostadsområden har fått leva kvar. Rudviken däremot totalrevs – så när som på ett enda hus – i början av 1980-talet. Dåliga grundläggningar i den före detta sjöbottnen omöjliggjorde bevarande. Med dagens högtstående pålningsteknik har man emellertid byggt ett nytt bostadsområde här.

Krav på nydaning

På uppdrag av byggnadsnämnden fick arkitekterna Erik och Tore Ahlsen uppgiften att upprätta en stadsplanerevision av Hagalund 1942. Planförslaget hade ett varierat innehåll med punkthus, lamellhus och radhus utplacerade i ett parklandskap enligt funktionalismens ideal hus i park. Det var ett sista försök av municipalnämnden att självständigt påverka Hagalunds framtid före stadsbildningen nästföljande år.

Planen vann emellertid inget gehör och så infördes istället byggnadsförbud i Hagalund 1945 för att förhindra byggspekulation. Effekten för byggnadsbeståndet blev totalförlamning och förslumning.

Förunderligt nog levde ändå stadsdelen vidare i drygt tjugo år. Hagalundsborna var rädda om sin egenhändigt uppbyggda kåkstad med alla de små kvartersbutikerna, kaféerna och de livaktiga föreningslokalerna. Sammanhållningen i den gamla arbetarmiljön var stark och är omvittnad av många.

Genom bostadspolitiska åtgärder, med målsättningen att ge större och modernare bostäder åt folket, styrde regering och riksdag samhällsplaneringen under efterkrigsåren och årtiondena därefter. I praktiken resulterade detta många gånger i s.k. totalsaneringar av äldre bostadsmiljöer, som istället ersattes av storskaliga höghus eller andra flerbostadshus.

I Hagalund föreslogs flera punktsaneringar under 50-talet för att spara så mycket av det gamla byggnadsbeståndet som möjligt. Solnas generalplan av år 1958 satte emellertid stopp för bevarandeinsatser och uppdraget för sanering gavs åt VBB, en arkitektgrupp som i tidens anda ritade höga hus med högsta möjliga exploatering. Planen kom till 1959-62 och resulterade i ett förslag om 10 st 20-våningslängor. Så småningom reviderades detta till 8 st 14-våningslängor med lägre lamellhus kring Hagalunds kyrka.

Protester och bevarandekamp

Konstnären Olle Olsson, som i hela sitt liv bodde vid Furugatan och kärleksfullt beskrev kåkar och människor i Hagalund i sina naivistiska och fårgglada målningar, stod i spet- sen för kampen för bevarande av den gamla proletära stadsdelen. Han fick stöd av landets ledande kulturpersonligheter, och Hagalund kom härigenom att bli riksbekant som ett avskräckande exempel på totalrivning av kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Bevarandekampen ledde i alla fall till att fem hus i kvarteret Odin står kvar, däribland Olle Olssons eget hus, som nu är galleri och museum. Ytterligare byggnader som har bevarats är kyrkan, vattentornet, några hus i kvarteret Anhalten och ”Bergmarkska villan” samt ett litet stenhuggeri invid Norra begravningsplatsen.

De höga blå husen, som av folkhumorn döpts till ”Blåkulla”, har blivit en välkänd Solnasiluett

”Blåkulla”

De åtta höghusen – alla i olika blå färgnyanser – var inflyttningsklara 1973. I folkmunkom de genast att kallas för Blåkulla – men också Blåskulla, inspirerat av de stora öppna gårdarna mellan huskropparna. Lägenheterna är ljusa och välplanerade och har ofta fri utsikt mot Haga-Brunnsviken eller ända in mot Stockholm.

Och visst kan man påstå att de blå husen är karaktäristiska i stadslandskapet – om man ser dem på håll. Vid närmare betraktande har de dock mycket litet att ge arkitektoniskt. De har tyvärr fått en stereotyp utformning i likhet med dåtidens internationellt gängse arkitektur, som t ex Hötorgscity och universitetet.

I dag bor i Hagalund 7 800 människor, varav 4 000 bor uppe på höjden. Det är ungefär lika många som bodde i gamla Hagalund.

Källa: Solna stads hemsida.


Denna sida skapades 2015-01-09 av Styrelsen.
Denna sida uppdaterades senast 2015-01-09 av Styrelsen.